Thomaz

FMV tecknar avtal om GM200 MM/C – en modern ersättare till PS-871 i sensorkedjan

GM200 MM/C och Giraffe 4A – två moderna ersättare till PS-871 i Sveriges sensorkedja

Försvarets materielverk (FMV) har under 2025 tecknat två större radaravtal för att ersätta det föråldrade PS-871-systemet. Valet har fallit på Thales Ground Master 200 Multi-Mission Compact (GM200 MM/C) och Saab Giraffe 4A – två olika system som tillsammans ska ge Sverige både lång räckvidd, hög mobilitet och robust redundans i den så kallade sensorkedjan.

Historik – PS-871 och dess räckvidd

PS-871 är en vidareutveckling av PS-870, ursprungligen anskaffad 1981 och uppgraderad 2014. Den har placerats längs kusten, ofta i anslutning till bunkrar eller skyddade bergrum, och har främst använts för att övervaka luft- och sjömål på låg höjd.

Effektiv räckvidd: ca 100–150 km
Ursprungligt antal: 28 enheter
Utfasning: planerad till 2025

Tekniken har tjänat Sverige väl i över 40 år, men systemet saknar kapaciteten att möta dagens hotmiljö och krav på rörlighet.

GM200 MM/C – mobilitet och lång räckvidd

Den franska GM200 MM/C är en modern mobil 4D AESA-radar (S-band) med galliumnitrid-teknik (GaN) och hög motståndskraft mot cyberangrepp. Den kan ställas upp och tas ned på minuter, och hanterar både luft-, sjö- och RAM-hot (Rocket, Artillery, Mortar).

Prestanda:

Räckvidd: ca 400 km
Höjdspaning: upp till 24 400 meter
Snabb deployment, dual-axis multibeam

Ekonomi:

Enhetspris (baserat på dansk affär 2022): ca 14,5 M EUR ≈ 160 M SEK
Svenskt ordervärde: 1 miljard SEK
Beräknat antal: ca 6–7 enheter

Saab Giraffe 4A – svensk AESA-radar med multirole-funktion

Giraffe 4A är en modern, multifunktions AESA-radar i S-band som kombinerar luftförsvar och långräckviddig spaning i ett system. Den kan spåra både traditionella flygplan, kryssningsrobotar och små mål som UAV:er.

Prestanda:

Räckvidd: ca 280–400 km (målberoende)
Höjdspaning: ca 24 000 meter
360° täckning och hög målföljningskapacitet

Ekonomi:

Internationella affärer indikerar 50–70 M SEK per enhet
Svenskt ordervärde: 1,4 miljarder SEK
Beräknat antal: ca 20–28 enheter

Teknisk jämförelsetabell

System	Typ	Räckvidd	Höjdspaning	Rörlighet
PS-871	Låghöjdsradar	100–150 km	Låg höjd	Fast
GM200 MM/C	Medelräckvidd, mobil AESA	~400 km	24 400 m	Hög
Giraffe 4A	Multifunktions AESA	280–400 km	24 000 m	Hög

Leveransplan

GM200 MM/C: Avtal april 2025, första leverans 2026, slutleverans senast 2028
Giraffe 4A: Avtal januari 2025, leveranser påbörjas 2026 och planeras färdigställas under slutet av 2020-talet

Sveriges nya TPY‑4-radar stärker luftförsvaret – kompletterar Thales-system i sensorkedjan

Sverige förstärker sitt militära luftförsvar med det nya, avancerade radarsystemet AN/TPY‑4 från Lockheed Martin. Affären, värd cirka 104 miljoner USD, omfattar enligt öppna källor fyra till fem radarstationer och markerar en strategisk satsning i uppbyggnaden av Försvarsmaktens höghöjdsradarförmåga inom den nationella sensorkedjan.

TPY‑4 är en mobil, markbaserad 3D AESA-radar med räckvidd upp till 1000 km i statiskt läge, designad för att upptäcka och spåra såväl luftburna som ballistiska hot – även i komplexa elektromagnetiska miljöer. Radarn är NATO-interoperabel och används redan av USA och Norge.

Ersätter det äldre PS‑861-systemet

TPY‑4 kommer att ersätta det svenska PS‑861-radarsystemet, som har tjänat i många år men nu närmar sig slutet av sin tekniska livslängd. Enligt Försvarets materielverk (FMV) ska de nya systemen introduceras successivt med leveransstart 2027 och driftsättning under 2028.

”Systemet ger Försvarsmakten en mobil och flexibel förmåga för långräckviddig övervakning och insats i hela operationsområdet,” säger en försvarskälla med insyn i upphandlingen.

Del av sensorkedjan – kompletterar tidigare Thales-köp

Köpet av TPY‑4 sker i nära anslutning till Sveriges tidigare upphandling av SMART‑L MM/F från Thales (2023), ett stationärt radarsystem med räckvidd upp till 2000 km och särskild förmåga att spåra ballistiska missiler och höghöjdshot.

Båda systemen räknas som höghöjdsradarstationer och kommer att utgöra centrala noder i Sveriges sensorkedja – ett nätverk av sensorer som täcker in olika räckvidder, höjder och typer av hot, från taktisk närluft till strategiska missilbanor.

Baklängesberäkningar – baserat på öppna källor

Eftersom exakta uppgifter om antalet enheter inte offentliggjorts, baseras beräkningar på kända kontraktsvärden och internationellt jämförbara priser.

System	Total kostnad	Enhetspris	Troliga antal	Tidsplan
TPY‑4	104 MUSD	ca 22 MUSD	4–5	Leverans 2027–2028
SMART‑L MM/F	95 MUSD	ca 50 MUSD	1–2	Leveransstart 2025, slut 2028

Alla uppskattningar bygger på öppna källor. Det faktiska antalet radarstationer kan påverkas av stödpaket, utbildning, logistik och teknikintegration.

Internationell jämförelse

Radar	Tillverkare	Räckvidd	Pris (USD)	Används av Sverige	Kommentar
TPY‑4	Lockheed Martin	555–1000 km	ca 22 M	✅	Mobil, flexibel, interoperabel
SMART‑L MM/F	Thales	Upp till 2000 km	ca 50 M	✅	Stationär, strategisk BMD-förmåga
AN/TPY‑2	Raytheon (RTX)	1000–1800+ km	ca 188 M	❌	Specialiserad, mycket dyr

Med TPY‑4 och SMART‑L MM/F i tjänst får Sverige en kraftfull och framtidssäker höghöjdsradarförmåga som är både mobil och strategisk. Tillsammans utgör de en bärande del av den nationella sensorkedjan – ett försvarsövergripande system som syftar till att förbättra situationsuppfattning, tidig varning och luftförsvar mot allt från flyg till ballistiska missiler.

Försvarsmaktens ansvar – från PFAS till ”tomma skåp

kkrvaht_1_2005_4 Ladda ner

När Rickard Malmström (MP) i maj 2025 skrev på Svenska Dagbladets debattsida om Försvarsmaktens ansvar att sanera PFAS-föroreningar, satte han fingret på något som handlar om mer än miljögifter i grundvattnet. Frågan rör i grunden försvarets vilja – och ibland ovilja – att ta fullt ansvar när det gäller.

Försvarsmakten har en unik position i Sverige. Myndigheten åtnjuter ett starkt förtroende och en hög grad av respekt, inte minst i tider av ökade säkerhetspolitiska spänningar. Men den respekten får inte bli en frisedel från granskning. När föroreningarna från tidigare verksamhet hotar dricksvattnet i Uppsala och på andra platser, räcker det inte att hänvisa till långsamma processer och juridiska prövningar. Att vänta på domar eller formella beslut är inte ansvarstagande – det är att skjuta problemet framför sig.

Historien visar dessutom att detta inte är något nytt. I artikeln Att undvika offentlighetsprincipen (2005) beskriver Evabritta Wallberg hur Försvarsmakten under årtionden utvecklat en kultur där insyn ofta ses som ett problem, inte en självklarhet. Metoderna har varierat: att inte diarieföra känsliga handlingar, att gallra eller förstöra dokument, att föra över material till privata arkiv där tillgången kan begränsas. Ibland har sekretessen haft stöd i lagen – men inte sällan har den drivits längre än lagens avsikt.

Det finns ett mönster här: öppenhet och insyn fungerar utmärkt när det gynnar Försvarsmakten själv, men när information riskerar att skada myndighetens anseende eller blotta misstag, blir det plötsligt fråga om sekretess, interna utredningar och försvunna dokument.

Malmströms krav på öppenhet i PFAS-frågan är därför mer än en lokal miljöfråga – det är ett test på om Försvarsmakten är villig att bryta med ett historiskt mönster. För i slutändan handlar det inte bara om att sanera förgiftad mark, utan om att sanera en kultur där ansvarstagande alltför ofta väger lätt mot myndighetens egenintresse.

Sverige förtjänar ett försvar som inte bara skyddar landet från yttre hot, utan också står rakryggat i mötet med den egna befolkningen – även när det blåser.

Ett år efter Kalla Fakta–skandalen — två myndigheter, två verkligheter

Det har gått drygt ett år sedan Kalla Fakta väckte kritik genom att granska en omstridd anmälan från Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF). Myndigheten fick hård kritik för att inskränka pressfriheten, men har sedan dess tonat ner tonläget och ägnat sig åt mer traditionella aktiviteter som opinionsmätningar, seminarier och faktabaserade rapporter. Idag utlyser MPF en uppsatstävling; ”Pris till bästa uppsats inom psykologiskt försvar eller otillbörlig informationspåverkan”. Rådigt.

MPF är fortfarande ung som myndighet. Mandatet är tydligt: ingen propaganda mot den egna befolkningen, all verksamhet ska vara faktabaserad och syfta till att motverka desinformation – inte skapa den. Det gör det relativt enkelt att granska deras arbete mot öppna och tydliga kriterier.

Militära psyops — en annan spelplan

Försvarsmaktens psykologiska operationsförband (psyops) verkar under helt andra förutsättningar. Det finns inga uttryckliga svenska lagar som förbjuder psyops på svensk mark, mot svenska medborgare, och medier kan i vissa situationer definieras som legitima mål.

Till skillnad från MPF är militär psyops per definition påverkansverksamhet. När företrädare deltar i mediala sammanhang, erbjuder ”hemlig inblick” eller paketerar ett budskap, kan det finnas ett strategiskt syfte som inte alltid är uppenbart för publiken. Här krävs vaksamhet.

ip_201617__465 Ladda ner

Tre uppmärksammade medieinslag

Under de senaste åren har flera mediala berättelser fått stort genomslag:

”Nätverket som kartlade försvarets hemligheter” (Gräns, Sveriges Radio)
”Militärnördarna som blev ett hot mot Sverige” (Gräns, Sveriges Radio)
”Möparna som blev en säkerhetsrisk för Sverige” (föredrag av säkerhetskonsultbolag)

Gemensamt för dessa är att de beskriver ett nätforum där privatpersoner samlade in och delade information om svenska försvarsanläggningar. Berättelserna bygger till stor del på säkerhetstjänsters och militära företrädares bedömningar av att detta inneburit ett allvarligt hot.

Hovrättens dom: Narrativet håller inte juridiskt

I november 2024 kom dock en hovrättsdom som frikände forumets ägare från åtalet om grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Domen slår fast att:

Ingen av uppgifterna i målet var hemlig i lagens mening.
Uppgifterna var hämtade från öppna källor och sammanställning av sådana är inte straffbar i sig.
Åklagarsidan hade inte preciserat vilka konkreta uppgifter som skulle vara hemliga.

Det här innebär att den juridiska prövningen kommit till en helt annan slutsats än det som framställts i medieinslagen.

Medialt narrativ kontra juridiskt klarlagt

Påstående i media	Hovrättens slutsats
Forumet hanterade ”hemliga militära uppgifter”	Ingen av uppgifterna var hemlig enligt lag.
Sammanställningen av uppgifterna i sig var brottslig	Sammanställning av öppna källor är inte straffbar.
Forumets verksamhet utgjorde ett direkt säkerhetshot	Ingen straffbar gärning kunde styrkas, även om viss information kan vara känslig.

Vad betyder detta för granskningen framåt?

För MPF är granskningen relativt okomplicerad – deras uppdrag är öppet och lagstadgat. Felsteg kan identifieras genom att mäta deras insatser mot tydliga ramar.

För militära psyops är situationen mer komplex. De verkar i ett oreglerat juridiskt landskap, där syftet ofta är att påverka målgrupper och där media kan vara en kanal i påverkanskedjan. När berättelser om säkerhetshot formuleras, bör journalister och publik inte bara fråga vad som sägs – utan också varför det sägs och av vem.

Fortsätt granska — oavsett avsändare

MPF har idag utlyst ett pris till bästa uppsats inom psykologiskt försvar och otillbörlig informationspåverkan, med sista datum för inlämning den 1 oktober 2025. Det är ett exempel på att även staten vill uppmuntra till forskning och analys inom detta område.

Men för att detta ska bli mer än en symbolisk gest krävs att samma kritiska granskning riktas mot alla statliga aktörer – civila som militära. Vi behöver en offentlighet där budskap, narrativ och informationskampanjer från myndigheter alltid kan granskas på lika villkor, oavsett om de presenteras som faktabaserat försvar eller strategisk påverkan. Den vaksamheten är inte bara ett journalistiskt ansvar, utan en demokratisk nödvändighet.

När rättsprocess och lagstiftning delar säng

1. Från Säpo-utredning till frikännande

Under flera år var jag föremål för avlyssning och Säpo-utredning. Åklagaren drev åtalet mot mig – trots att hela åtalslinjen byggde på en rättslig konstruktion som hovrätten slog fast stred mot legalitetsprincipen.

I hovrättens dom (B 3110-24, 5 november 2024) konstateras att åklagaren inte påstått att någon enskild uppgift varit hemlig. Istället hävdades att en sammanställning av öppna, lagliga uppgifter kunde bli ”hemlig”¹.
Domstolen slog fast att detta saknar stöd i lagtext och förarbeten – och frikände mig helt.

2. Potentiellt jäv – från hovrätt till HD

Efter förlusten i hovrätten överklagade Riksåklagaren till Högsta domstolen. Den som arbetade med ärendet vid Riksåklagaren var åklagarens hustru.

Här väcks frågan om objektiv opartiskhet: samma familj har haft centrala roller i att driva ett och samma ärende från första instans till högsta rätt.

3. Mönster i statliga utredningar

Både åklagaren och åklagarens hustru har återkommande haft roller i statliga offentliga utredningar (SOU) om integritet, övervakning och inskränkningar i offentlighet.

Åklagarens hustru – sakkunnig i:

SOU 2009:70 – kriminalisering och straffskärpning på säkerhetsområdet²
SOU 2010:43 – utökade möjligheter till hemliga tvångsmedel³
SOU 2012:44 – lagring och åtkomst till elektronisk information⁴
SOU 2023:67 – anonyma vittnen⁵
SOU 2024:51 – sekretess och rättegång⁶

Åklagaren – expert i:

SOU 2017:89 – preventiva tvångsmedel⁷
SOU 2018:30 – säkerhetsskydd och informationsinhämtning⁸
SOU 2022:52 – hemlig dataavläsning och avlyssning⁹
SOU 2023:60 – utökad tillgång till elektronisk kommunikation¹⁰

4. Sekretess som tystar både media och den misstänkte

Säpo-utredningen mot mig, åtalet och de rättsliga förhandlingarna omfattades av yppandeförbud och påstådd försvarssekretess.

Det innebar att:

Allmänhet och media inte kunde granska vad åklagaren påstod.
Jag som misstänkt inte fick uttala mig om sakfrågorna.

Detta är en kraftig inskränkning av insyn och yttrandefrihet. I flera av de SOU-utredningar åklagaren medverkat i finns en tydlig linje för ännu starkare sekretess och mer begränsad insyn – särskilt vid preventiva tvångsmedel och i domstolsprocesser.

Hade media haft tillgång till det material åtalet byggde på, är det sannolikt att åklagarens bevisning och resonemang hade blivit ifrågasatta offentligt.

5. Den gemensamma riktningen

Utredningarna har flera gemensamma drag:

Utökat utrymme för hemliga tvångsmedel (telefonavlyssning, buggning, hemlig dataavläsning).
Minskad insyn i domstols- och förundersökningsprocesser.
Förslag som riskerar att inskränka yttrandefrihet och meddelarfrihet.

När samma personer har inflytande över både:

Rättstillämpningen – genom att driva mål som kan bli prejudikat.
Rättsutvecklingen – genom att delta i lagstiftningsarbete.

…uppstår en risk att lagar och praxis formas av en gemensam rättspolitisk agenda, utan oberoende granskning.

6. En rättsstatlig kärnfråga

Mitt fall visar hur rättssäkerheten kan påverkas när process och lagstiftning koncentreras till samma krets. Det handlar inte bara om jäv i formell mening – utan om allmänhetens förtroende för att rättsprocesser är fria från politiska och personliga bindningar.

Försvarsbeslutet 2025–2030

https://www.regeringen.se/regeringens-politik/totalforsvar/forsvarsbeslutet-20252030/

Kort sammanfattning

Totalförsvaret stärks kraftigt: Riksdagen har beslutat om en omfattande förstärkning av både det militära och civila försvaret.
Militära försvaret får ca 170 miljarder extra under perioden 2025–2030.
Civila försvaret får 37,5 miljarder, med fokus på skydd av samhällsviktig verksamhet och försörjningsberedskap.
Försvarsmakten växer: krigsorganisationen utökas till cirka 100 000 personer, med fler brigader, divisioner och marina förmågor.
Nato-anpassning: Beslutet anpassas till Sveriges medlemskap i Nato, inklusive interoperabilitet och värdlandsstöd.
Totalförsvarsplanering stärks: Regeringen inför styrmodeller och tydligare uppföljning av ansvariga myndigheter.

Dom i Hovrätten för Västra Sverige, mål B 3110-24

Västra HR B 3110-24 Dom 2024-11-05 Ladda ner

En rättssäker dom i känslig terräng

Hovrätten för Västra Sveriges dom den 5 november 2024 i mål B 3110-24 är en tydlig påminnelse om varför rättsstaten vilar på legalitet, beviskrav och tydliga gränser för det straffbara området – även när målet gäller rikets säkerhet.

Sammanhanget

Åtalet avsåg obehörig befattning med hemlig uppgift enligt 19 kap. 7 § brottsbalken. Den tilltalade hade drivit ett forum där uppgifter om försvarsanläggningar delats, och åklagarna menade att den sammantagna informationen – trots att varje del kunde vara allmänt känd – i sin helhet utgjorde en hemlig uppgift.

Hovrätten sätter ned foten: Rättssäkerheten först

Hovrätten gör något ovanligt men juridiskt helt nödvändigt: man vägrar att tänja på lagens rekvisit för att passa syftet med åtalet.

Avvisar konstruktionen av ”sammanställd hemlighet”
Domstolen klargör att det enligt lagtext och förarbeten inte är straffbart att hantera öppna uppgifter – inte ens om de kombineras till något som i praktiken kan vara känsligt. Detta är ett centralt besked: säkerhetspolitiska skäl kan inte utöka det straffbara området utan lagstöd.
Kritik mot åklagarens vaga gärningsbeskrivning
Åklagarna kunde inte specificera vilka uppgifter som var hemliga, trots flera chanser. Istället hänvisade man till Försvarsmaktens menbedömning, som hovrätten med rätta beskriver som allmänt hållen och bristfälligt underbyggd.
Respekt för legalitetsprincipen
Det centrala rekvisitet – ”förhållande av hemlig natur” – tolkas strikt, i linje med lagens syfte och förarbeten. Att rucka på det hade inneburit en urholkning av rättssäkerheten.

En dom som upprätthåller gränserna

Denna dom påminner om att domstolens uppgift inte är att skapa nya former av brott utifrån goda avsikter, utan att pröva det som faktiskt är straffbart enligt lag. Den är ett tydligt uttryck för rättsstatlig integritet – även i ett mål där känsliga ämnen och potentiell risk för rikets säkerhet väger tungt.

Kammaråklagaren och de osynliga ryssarna

En svensk studie i paranoia, prestige och parkeringsövervakning.

Det är inte lätt att vara åklagare i Sverige år 2024.
Man kan knappt ta sig till Ica utan att en DL-skyltad Skoda Octavia, körd av trötta diplomater i för stora rockar, plötsligt dyker upp bakom ens kundvagn. En del människor hade kallat det slump. Mats Ljungqvist kallar det underrättelseverksamhet.

För enligt Expressen ”känner sig” Ljungqvist kartlagd – av ryska spioner som i sitt bristande tålamod valt att köra runt i fullt märkta diplomatbilar. En metod så listig att den måste ha planerats av samma underrättelsetjänst som en gång tyckte att Novitjok på dörrhandtag var en diskret gest.

Kanske har de valt just Mats Ljungqvist för att han – trots Riksenheten för säkerhetsmåls envetna skäggkrav – är den som är lättast att få syn på? En man som på håll utstrålar ”rikets säkerhet, men också lite tid över för intervjuer”.

I Expressens reportage berättar han att ryssarna ”försöker ta reda på vilka mobiltelefoner vi har”. Man ser det framför sig: en rysk agent, gömd bakom en fikarondell i Solna, utrustad med en gammal Nokia och en notisapp från 2011.

Det verkligt imponerande är dock hur effektivt Ljungqvist själv, med mediernas hjälp, bidrar till just den kartläggning han oroar sig för. För den dag Ryssland verkligen undrade vem som leder de svenska spionmålen, behövde de bara öppna kvällstidningen.
Där står allt: namn, bild, bostadsområde, arbetsplats, tjänstebil, citat, analys, ljudklipp – allt levererat i 4K-upplösning.

Om det här är sekretess, så är det en mycket svensk variant: transparent, vänlig och tillgänglig för alla.

Säpo – numera mer kommenterande än operativa – säger sig vara ”väl medvetna” om situationen, men att det är ”svårt att ingripa”. Det är förståeligt.
Wienkonventionen förbjuder visserligen att man stoppar diplomatbilar, men inte att man slutar prata offentligt om sina hemliga säkerhetsrutiner.

Kanske är det här den nya svenska doktrinen: försvar genom öppenhet. Ju mer vi berättar om våra svagheter, desto mindre intressanta blir de. Ett slags nationell motsvarighet till ”du kan inte mobba mig om jag redan gjort det själv”.

Så medan DL-bilarna rullar vidare i sakta mak längs Valhallavägen, fortsätter åklagaren att tala ut i pressen om hur han blivit skuggad – av samma bil, två gånger, på olika platser.
Det är naturligtvis mycket oroande. Eller så är det bara någon som glömde att Stockholm är en rätt liten stad.

Förhoppningsvis inser våra myndigheter snart att det mest effektiva sättet att skydda rikets hemligheter kanske inte är att ge dem till Expressen i exklusiv intervju.
Men det är klart – om man ändå utgår från att telefonen är avlyssnad, kan man ju lika gärna tala direkt till publiken.

Dom i Göteborgs Tingsrätt, mål B 10397-22

Göteborgs TR B 10397-22 Dom 2024-03-22 Ladda ner

En dom på lös grund: När rättsosäkerheten döms ut som rättssäkerhet

Göteborgs tingsrätts dom från 22 mars 2024 i mål B 10397-22 framstår vid första anblick som ett kraftfullt rättsligt ingripande mot potentiella hot mot rikets säkerhet. Men vid en närmare granskning reser domen allvarliga frågor om rättssäkerhet, beviskrav och den straffrättsliga legalitetsprincipen.

Vad gällde målet?

En man med militärt intresse och teknisk kompetens döms till 3,5 års fängelse för att ha drivit ett forum där uppgifter om försvarsanläggningar delades. Tingsrätten menar att det sammanställda materialet på forumet LS-tornet utgjorde uppgifter av hemlig natur, trots att man samtidigt erkänner att många av uppgifterna kunde hämtas från öppna källor.

Problemet: Oklarhet kring vad som är brottsligt

Domen brister på flera avgörande punkter:

Ingen tydlig identifiering av vilka uppgifter som är hemliga. Tingsrätten accepterar generella påståenden om ”sammanställningens skadlighet” utan att konkret visa vilka uppgifter som varit skyddade.
Menbedömningen från Försvarsmakten åberopas som objektiv sanning, trots att den saknar transparens och inte ens följer myndighetens egna handböcker. Den utgör i praktiken en partsinlaga.
Legalitetsprincipen sätts ur spel. Enligt 19 kap. 7 § BrB krävs att det rör sig om uppgifter av ”hemlig natur”. Att detta krav i praktiken rundas genom att hänvisa till en ”sammanställningseffekt” innebär en farlig glidning i straffansvarets gränser.
Ingen tydlig avvägning mellan allmänt kända uppgifter och påstådd hemlighet. Rätten bortser från att de flesta uppgifterna är offentligt tillgängliga, och förutsätter ändå att deras kombination gör dem olagliga – trots att detta inte har något stöd i lagförarbeten.

En farlig signal till samhället

Domen riskerar att sätta ett prejudikat där inhämtning och systematisering av öppet material kan utgöra brott – trots att det strider mot rättens uppgift att tolka lag i enlighet med dess ordalydelse och förarbeten. Det skapar en otydlig och rättsosäker gräns för vad som är tillåtet.

Att fällande domar bygger på denna typ av konstruerad hemlighet snarare än faktiska skyddade uppgifter är inte bara problematiskt – det är ett steg bort från rättsstaten.

SMART‑L MM/F: Thales radar ger Sverige ny strategisk radarförmåga

Försvarets materielverk (FMV) har tecknat ett avtal med Thales om leverans och installation av SMART‑L Multi Mission Fixed (MM/F) – en särskilt långräckviddig, markbaserad radarstation. Det nya systemet är ett avgörande tillskott i Sveriges försvarsförmåga och kommer att utgöra en viktig komponent i den nationella sensorkedjan för övervakning av höghöjdshot.

En ny nivå av luftövervakning

SMART‑L MM/F är en modern AESA-radar (Active Electronically Scanned Array) med mycket lång räckvidd, upp till 2 000 kilometer. Den är designad för att spåra:

Luftburna mål på hög höjd
Ballistiska missiler

Radarn kan dessutom bidra till att skapa en nationell rymd- och luftlägesbild, och är kompatibel med NATO:s luftförsvarsstruktur. Det gör SMART‑L särskilt relevant som sensor i samverkan med exempelvis Patriot-systemet.

Tidsplan för införande

Avtalet tecknades i juli 2023, och enligt FMV omfattar det både hårdvara, utbildning, reservdelar och teknisk integration.

Första leverans sker 2025
Systemen beräknas vara i operativ drift från 2026
Utbyggnad och driftsättning pågår fram till 2028

Systemet kommer att placeras i fasta installationer på svensk mark och bidra med långräckviddig övervakning, både i fred, kris och krig.

Del av Sveriges höghöjdsövervakning

SMART‑L MM/F klassas som en höghöjdsradarstation och blir en viktig länk i Sveriges sensorkedja – det nätverk av radarsystem och sensorer som gemensamt övervakar svenskt luftrum och omgivande områden på olika höjd- och avståndsnivåer.

Systemets unika förmåga att upptäcka mål på mycket långt avstånd och höjd gör det strategiskt värdefullt både för nationellt försvar och samarbete med partners.

Kontraktsvärde och baklängesberäkning

Det totala avtalet är värt cirka 1 miljard SEK, motsvarande ungefär 90–95 miljoner USD beroende på växelkurs.

Eftersom FMV inte har offentliggjort antalet radarstationer, kan man utifrån öppna källor göra en baklängesberäkning:

Parameter	Värde
Typiskt enhetspris (internationellt)	ca 45–55 MUSD
Total kostnad Sverige	ca 90–95 MUSD
Troligt antal enheter	1–2 radarstationer

Dessa siffror bygger på publika uppgifter om motsvarande inköp i exempelvis Nederländerna och Tyskland, där liknande system köpts in för cirka 50 MUSD per enhet. Beräkningen är en uppskattning och inkluderar inte sekretessbelagda integrationskostnader eller utbildningspaket.

Internationell kontext

SMART‑L används av flera europeiska NATO-länder, däribland:

Nederländerna (både på fartyg och landbaserat)
Tyskland (stationärt ballistiskt missilförsvar)
Italien och Danmark (inom marina och strategiska övervakningssystem)

Systemet är beprövat i både marin och markbaserad version, och betraktas som en av de mest långräckviddiga radarplattformarna som finns tillgängliga för markbaserad övervakning i dag.